jag är nästan rädd för mig själv nu. natten var sjukt.. jobbig. nåja vardagen fortsätter.
så. hon gillade inte att jag kramade dig framför henne och du sa nåt om att ni varit intresserad av varandra i 1½ månad (varför inte göra nåt åt det då?). jag stack. vad fan skulle jag göra där? ville inte såra, jomentjena. jag blev irriterad (på mig),uppriven, besviken och sårad. ja, SÅRAD. i min irritation skrev jag att du kunde hångla med henne och jag hoppades att du blev lycklig av det. med andra ord "jag hoppas hon blir nerstucken av någon omkringspringande mördare med machette och att du blir innebränd och att byggnaden faller ihop över dig men att du överlever, får men för livet, blir förlamad och att du ändå inte får någon ersättning." och du svarar, "tack :)". tack, TACK?!
idag består min glädje av vetskapen om louise och billys insatser igår samt att jag ska äta toast med philadelphia och isbergsallad. dessutom är jag fortfarande onykter och hela världens snurrar runder som om jag satt mitt i en karusell och jag är egentlgien sugen på pizza. en slibbig en.
1 kommentar:
Jag visste att ditt meddelande var klassat som ironi eller en form av irritation. Men det du tycker och tänker om fattar jag inte varför. Du vill alltså att jag ska bli skadad? Kul, tack. Och hur vet du att vi inte har träffats innan, gjort nånting åt det?
Det börjar bli för mycket nu...
Skicka en kommentar